Löfgren

Tittar ut genom fönstret klockan elva en söndagkväll. Ser en kille vid busshållsplatsen som röker en cigarett och har hatt. Han pratar i telefonen och ser snäll ut. Men vad vet jag, han är bara en siluett. Ser honom inte egentligen, jag bara föreställer mig. Jag tycker att han ser ut som en sån där kille som tittar en i ögonen fastän man står många meter ifrån varandra och det är mycket folk. Han ser ut som en sån kille som ler mycket och aldrig säger nej när han har chansen att hitta på saker. En sån kille som lyssnar på blues och är duktig på gitarr. En kille som skulle dela sin cigarett med mig, även fast han inte har så många. Nästa gången jag tittar ut genom fönstret har han åkt iväg med bussen och det står en tjock man där istället.

En vit månad, en symaskin, lite aktiviteter och bra beslut. Det längtar jag efter. Mitt liv kommer inte bli som jag vill att det ska bli ifall jag fortsätter att inte bry mig. Alla märker, alla tycker att det är fel men ingen säger något. Inte till mig iallafall.

Jag måste lugna ner mig, sluta dricka dessa mängder med alkohol. Fem fyllor på den senaste veckan och minst en fylla varje helg, varje månad sedan höstlovet. Då menar jag inte pratglad på ett glas vin. Då menar jag dyng. Sådär redlöst full som tjejer inte får vara. Så har jag varit nu ett bra tag. Inga läxor är gjorda och frånvaroprocenten gör att jag tappar motivationen. Vågen är emot mig och naglarna spricker.

Ta tag i det här nu, bli motiverad. Schabbla inte bort dig själv bland alla dessa pojkar, musiken och vinet. Bli dig själv igen och jobba ikapp de dagar som du har förlorat. Nu är det dags för framgång.